Kvalitetsregister - centrala i vårdcentralens förbättringsarbete?
Kjell Lindström Primärvårdens FoU-enhet, Jönköping
Göran Garellick Ortopedkliniken och Svenska Höftprotesregistret, Sahlgrenska Univerisitetssjukhuset
Soffia Gudbjörnsdottir Diabetesregistret, Göteborg
Ann Ekberg-Jansson Lungmedicin och Allergologi, Område Sahlgrenska, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Malin André Centrum för Klinisk Forskning, Falun
Sven Engström Primärvårdens FoU enhet Jönköping
Bakgrund
Det finns stora skillnader i handläggning mellan olika läkare och ofta sker handläggningen inte enligt riktlinjer. Studier har visat på ett flertal orsaker. Man känner t. ex. inte till aktuella riktlinjer eller man upplever sig följa riktlinjer men gör de facto inte detta. För att förbättra den egna praktiken krävs mätningar, tolkningar av resultat samt planering, genomförande och uppfölning av förbättringsarbete. För de sjukhusen har de nationella kvalitetsregistren i många fall inspirerat till förbättringar. Sjukhusvården har en struktur med nära relation till forskning med tradition och kompetens att mäta och tolka. Inom varje specialitetsområde finns ett hanterbart antal olika kliniker. I primärvården saknas närhet till akademin. Erfarenhet och resurser för att mäta och värdera är mycket mindre. Antalet vårdcentraler är över 1000. I primärvården är patienten i fokus, inte sjukdomen - vid ett 20-30 min långt mottagningsbesök krävs inte sällan att läkaren tar ställning till 4-5 olika kroniska diagnoser t.ex diabetes, hjärtsvikt, KOL, depression, knäartros. Vid en normal vårdcentral förekommer som besöksdiagnoser årligen drygt 600 olika diagnoskoder. Kan den nödvändiga uppföljningen/förbättringen av den allmänmedicinska verksamheten ske genom inmatning av patientdata i enskilda kvalitetsregister för olika diagnoser? De delar av verksamheten som mäts tenderar att uppmärksammas och få resurser. Frågan är om detta stimulerar en riktig prioritering? En huvudförutsättning för förbättring är att en vilja utforska sina egna svagheter. Koppling av kvalitetsresultat till ekonomisk ersättning innebär risker att enheter och individer i stället strävar efter att dölja sina tillkortakommanden. De små talen innebär vidare mycket stora statistiska osäkerheter i jämförelser mellan vårdcentraler.
Metod
Frågeställningar att belysa: I vilken utsträckning används kvalitetsregister idag i primärvården? Hur används resultaten för lokal verksamhetsförbättring? Är förbättringsresultatet i proportion till nedlagd tid ? Vilken resultatåterföring ger mest förbättringsnytta ? Vilka stödresurser krävs för förbättringsprocessen på små spridda enheter? Hur pålitliga är jämförelser av kvalitetsresultat mellan olika enheter ?
Sammanfattning
Återkoppling av egen handläggning och egna resultat är grunden för förbättring. I primärvården hanteras ett stort antal sjukdomar,ibland flera vid samma besök. Kan sjukdomsbaserade kvalitetsregister täcka bredden och ge förbättringsnytta värd tiden för inmatning?