Att sova eller inte sova på äldre dar - nya rön om sömnmedel och icke-farmakologisk behandling

Åke Schwan Läkemedelskommittén i Uppsala län

Sven-Olof Lindahl Läkemedelskommittén i Jönköpings län

Ylva Böttiger Laboratoriemedicin, Klinisk farmakologi, Karolinska Institutet

Marie Söderström psykolog Karolinska Institutet

Sammanfattning

Försäljningen av sömnmedel till personer över 80 år räcker för en daglig dos till 20-25 % av åldersgruppen. Stora variationer (300%) föreligger i förskrivningen mellan närliggande vårdcentraler inom enskilda landsting. Skillnaderna är ganska konstanta över tiden och orsaken torde i första hand vara de rådande förskrivningstraditionerna på vårdcentralen. Trots att sömnmedel endast har indikation för korttidsbehandling är det vanligt att sömnmedel förskrivs och används regelbundet under åratal. Studier har visat att effekten av sömnmedel är mycket begränsad, medan biverkningar i form av dagtrötthet, yrsel och nedsatt kognitiv förmåga är 3-5 gånger vanligare jämfört med placebo. Samtidigt visar kognitiv beteendeterapi bättre långtidseffekter vad gäller att uppnå en god sömn. Det är mycket sällan som läkaren tar initiativ till förlängd förskrivning av sömnmedel utan det sker på patientens önskan. vissa av de mest använda sömnmedlen har också visat sig vara betydligt skadligare för miljön än man tidigare trott. För att nå en minskad användning av sömnmedel måste vårdpersonalens men framförallt befolkningens/patienternas föreställningar och kunskap om sömnmedlens effekter påverkas. Symposiet presenterar aktuella studier med sömnmedel och KBT på äldre. Erfarenheter från Jönköpings och Uppsalas landsting för att minska användningen av sömnmedel diskuteras liksom sömnmedlens farmakologiska effekter på äldre och KBT:s möjligheter i teori och praktik som alternativ till sömnmedlen.