Från cyberrymd till cytokin - bestämningsfaktorer för hälsa sett ur perspektivet "kropp och själ" och från samhällsnivå in till cellen

Mai-Lis Hellenius Livsstilsmottagningen, Hjärtkliniken, Karolinska sjukhuset

Bente Klarlund Pedersen Professor Köpenhamns Universitet

Töres Theorell Karolinska Institutet, Institutet för Psykosocial Medicin (IPM), Institutionen för Folkhälsovetenskap, Stockholm.

Mats Lekander Med Dr Inst för Klin Neurovetenskap, Karolinska Institutet

Bakgrund

Uppdelningen av vården i somatik och psykiatri har stora fördelar men också vågar man drista sig till, stora brister. Samsjukligheten mellan ex ångest och depression och 10 av de vanligaste somatiska diagnoserna är betydande och fastslagen. (Depression-anxiety relationsships with chronic physical conditions: results from the World Mental Health Survey, K M Scott, Joutrnal of Affective Disorders 103 (2007.) En betydande överdödlighet ses hos individer med allvarlig psykiatrisk diagnos,bland annat vid schizofreni. (Schizophrenia Research Volume 45, Issue 1 , Pages 21-28, 29 September 2000 Mortality and causes of death in schizophrenia in Stockholm County, Sweden Urban Ösby,) Att våra levnadsvanor har en stor och viktig roll för uppkomst av både somatisk sjuklighet och psykisk ohälsa är vedertaget och något som vården ska ägna sig åt. (Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder 2011. Socialstyrelsen) Brist på fysisk aktivitet rankas av WHO som fjärde orsaken till död i världsmåttstock.(global Health risks. Mortality and burden of attributable to selected major risks, WHO) och det belyses särskilt i symposiet.

Sammanfattning

Att belysa orsakssammanhang och uppkomstmekanismer från det vida epidemiologiska perspektivet till kroppens egna ”pågående inre samtal” ex via immunologiska processer, när det gäller ovanstående ger viktig kunskap och stimulerar i bästa fall till ett bredare tänkande och reflekterande vid både somatisk och psykiatrisk vård. För den enskilde vårdgivaren kan det i sig tillsammans med strukturell verksamhetsförändring bidra till en mer hälsobefrämjande hälso- och sjukvård. För den enskilde individen kan det resultera i en bättre hälsa och ett större välbefinnande och stimulera till att ta ett större eget ansvar för hälsan. För samhället kan det bidra till det att den nu sjukdomsinriktade och ”räddande” sjukvården ändrar karaktär och gör det enda möjliga, förebygger i mycket högra utsträckning än vad som nu är fallet.