Kostmönster och risk för utveckling av demenssjukdom – en 12 års uppföljning av 70 åriga män
Erika Olsson leg dietist Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap/Sektionen för Klinisk Nutrition och Metabolism
Brita Karlström Professor Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap/Klinisk nutrition och metabolism. Institutionen för kostvetenskap
Tommy Cederholm Professor Inst. för folkhälso- och vårdvetenskap/Klinisk nutrition och metabolism,
Lena Kilander univ.lekt. i geriatrik Institutionen för Folkhälso- och vårdvetenskap/Sektionen för Geriatrik
Per Sjögren PhD Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap/Sektionen för Klinisk Nutrition och Metabolism
Bakgrund
Samband mellan kost och demenssjukdom är inte tydligt fastställda. Studiens syfte var att prospektivt undersöka hur tre olika kostmönster relaterar till utvecklingen av demenssjukdom, inkl. Alzheimers sjukdom (AD), eller alla typer av kognitiv störning hos äldre friska män.
Metod
Studien baseras på ULSAM (Uppsala longitudinal study of adult men). År 1970 inbjöds samtliga 50-åriga män i Uppsala att delta. Vid 70-års uppföljningen deltog 1138. Männens kostvanor bestämdes med 7-d kostregistrering. I våra analyser inkluderades endast individer som rapporterat ett acceptabelt energiintag (n=564), enligt Goldberg. Individernas följsamhet till tre kostmönster graderades; 1) WHO:s kost-rekommendationer, modifierat efter de nordiska rekommendationerna, 2) Medelhavslik kost, samt 3) lågkolhydrat/högprotein-kost. Insjuknande i AD eller annan demenssjukdom fastställdes genom journalgranskning, såväl öppen som sluten vård, fram till 2005. Mini Mental Test (MMT 0-30 p) genomfördes vid 70 och 82 åå. Kognitiv störning definierades som ≥3 poängs försämring i MMT under 12-årsperioden, eller MMT< 25 vid 82 åå, eller diagnostiserad demenssjukdom. Risksambandet mellan kostmönster och demensdiagnos eller kognitiv störning beräknades med Cox-proportionell riskanalys respektive logistisk regressionsanalys med justering för energi, utbildningsnivå, rökning, fysisk aktivitet, ApoE4-genotyp och ensamboende.
Resultat
Under 12-årsperioden utvecklade 48 individer AD, 79 demenssjukdom (inkl. AD) och 105 kognitiv störning, dvs. diagnostiserad demenssjukdom, eller försämrat eller lågt MMT. I prospektiv analys (Cox) fann vi inga samband mellan något kostmönster och etablerad demensdiagnos. T.ex. var justerade ”hazard ratios” (95% CI) för demenssjukdom (inkl. AD) i relation till en kontinuerlig ökning av följsamhet till respektive kostmönster 1.00 (0.77-1.31) för WHO-kost, 1.03 (0.77-1.39) för Medelhavslik kost och 1.03 (0.82-1.29) för lågkolhydrat/högproteinkost. Däremot var hög följsamhet till en Medelhavslik kost associerat med en lägre risk för kognitiv störning, dvs. det bredare måttet med både demensdiagnos och nedsatt kognition vid 82 åå, beräknat med logistisk regression [justerat OR 0.32 (0.11-0.89]. Övriga kostmönster var ej relaterade till kognitiv störning.
Sammanfattning
I denna prospektiva studie av friska 70-åriga män fann vi inga samband mellan kostmönster och demensdiagnos, men väl indikationer på att en Medelhavslik kost kan minska risken för kognitiv störning.