Elektronisk rapportering av läkemedelsbiverkningar inom landstinget i Östergötland Samverkan med system för avvikelserapportering
Ingela Jacobsson Sjuksköterska Klinisk farmakologi - enhet för rationell läkemedelsanvändning, Landstinget i Östergötland
Gunilla Sjölin Forsberg Enheten för läkemedelssäkerhet, Läkemedelsverket, Uppsala
Thomas Bradley Klinisk farmakologi - enhet för rationell läkemedelsanvändning, Landstinget i Östergötland
Henrik Lövborg Apotekare, med dr Klinisk farmakologi - enhet för rationell läkemedelsanvändning, Landstinget i Östergötland
Staffan Hägg Klinisk farmakologi - enhet för rationell läkemedelsanvändning, Landstinget i Östergötland
Bakgrund
Spontanrapportering av biverkningar är en av de viktigaste metoderna för att tidigt identifiera nya säkerhetsproblem av läkemedel. För att vidga och underlätta rapporteringen har ett elektroniskt rapporteringssystem utvecklats i Östergötland. Systemet är byggt som en separat modul inom ett sedan flera år använt avvikelserapporteringssystem. Projektet avser att jämföra den elektroniska rapporteringen med den traditionella rapporteringen (pappersrapporter eller journalkopior) av biverkningar inom landstinget i Östergötland med avseende på vem som rapporterar och vad som rapporteras.
Metod
Genomgång av alla elektroniska läkemedelsbiverkningsrapporter och pappersrapporter som inkommit till regionala biverkningscentret i Linköping från Östergötlands län under perioden 1 januari 2008 till 31 juli 2009. Rapportörens yrke, arbetsplats, biverkningsdiagnos, misstänkt läkemedel, allvarlighetsgrad och huruvida den misstänkta biverkningen beskrivs i aktuell SPC registrerades.
Resultat
Under den aktuella tidsperioden kom det totalt in 357 rapporter där 543 misstänkta biverkningar beskrevs. Via det elektroniska systemet kom totalt 102 (29 % av alla) rapporter med 135 (25 % av alla) misstänkta biverkningar. Av rapporterna som kommit in per post finns det inrättningar som inte har möjlighet att rapportera elektroniskt t.ex. privata mottagningar och skolhälsovård. Av de elektroniska rapporterna kom 25 % från läkare, 74 % från sjuksköterskor och 1 % från tandläkare. Motsvarande andelar för traditionell rapportering var 55 % från läkare och 45 % från sjuksköterskor. Slutenvården stod för 63 % av de elektroniska rapporterna och 44 % av de traditionella rapporterna. I de elektroniska rapporterna klassificerades 25 % av de misstänkta biverkningarna som allvarliga jämfört med 29 % av biverkningarna i de traditionella rapporterna. I de elektroniska rapporterna fann man att 6 % inte beskrevs i produktresumén (Summary of Product Characteristics, SPC) för det/de misstänkta läkemedlen. I de traditionella rapporterna var motsvarande siffra 16 %.
Sammanfattning
Den elektroniska läkemedelsbiverkningsrapporteringen via samverkan med avvikelserapporteringssystemet användes i högre grad av sjuksköterskor. Andelen rapporterade biverkningar som var allvarliga och inte dokumenterade i SPC var lägre än för rapporter som kommit in på traditionell väg under studieperioden.