Rökning är associerad med sämre behandlingseffekt av methotrexat och TNF blockad hos patienter med reumatoid artrit. Resultat från EIRA studien och det svenska reumatologi registret.

Saedis Saevarsdottir Institutionen för Medicin, Enheten för reumatologi, Karolinska Institutet/Karolinska Universitetssjukhuset

Sara Wedrén Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet

Johan Askling Institutionen för Medicin, Enheten för reumatologi, Karolinska Institutet/Karolinska Universitetssjukhuset

Maria Seddighzadeh PhD Institutionen för Medicin, Enheten för reumatologi, Karolinska Institutet/Karolinska Universitetssjukhuset

Staffan Lindblad Institutionen för Medicin, Enheten för reumatologi, Karolinska Institutet/Karolinska Universitetssjukhuset

Leonid Padyukov Institutionen för Medicin, Enheten för reumatologi, Karolinska Institutet/Karolinska Universitetssjukhuset

Lars Alfredsson Professor Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet

Lars Klareskog Institutionen för Medicin, Enheten för reumatologi, Karolinska Institutet/Karolinska Universitetssjukhuset

Bakgrund

Rökning är en känd riskfaktor för reumatoid artrit (RA). Syftet med denna studie var att undersöka om rökning också påverkar svar på behandling av RA med methotrexat (MTX) respektive TNF blockad.

Metod

Uppföljningsdata för deltagare i den svenska populationsbaserade EIRA studien hämtades från det svenska reumatologiregistret (SRR) och ARTIS (den modul som registrerar biologisk behandling). Från de patienter som inkluderades i EIRA-studien från 1996 till 2006 fanns data tillgängliga i 88% av fallen. Som primärt utfall valdes brist på effekt 3 månader efter insatt behandling (no response) definerat enligt de europeiska (EULAR) responskriterierna. Rökning delades in i ”aldrig”, ”tidigare” eller ”nuvarande” samt s.k. ”pack-år”, dvs antal år som man har rökt motsvarade 1 paket om dagen, ett mått på total rök-dos. 965 patienter hade fått MTX i monoterapi redan vid diagnos och för 815 av dem fanns data för analyser, samt för 320 av 375 patienter som hade fått TNF blockad som det första biologiska läkemedlet. Oddskvoter med 95% konfidensintervall (OR[95%CI]) beräknades med logistisk regression.

Resultat

Rökning var associerad med brist på terapeutisk effekt av både MTX och TNF blockad. Inom den MTX behandlade gruppen saknade 40% av nuvarande rökare terapieffekt jämfört med 28% av de patienter som aldrig hade rökt (OR 1.8[1.2-2.7]); och 29% av tidigare rökare (OR 1.6[1.1-2.5]). I denna grupp fanns dock ingen klar dos-respons effekt mellan rökta pack-år och respons. Vid TNF blockerande behandling fann vi avsaknad av terapisvar hos 38% av de som hade rökt jämfört med 25% av de som aldrig hade rökt (OR 1.8[1.1-3.2], och resultaten påverkades inte av justering för samtidig MTX behandling. När patienterna var grupperade i 0, 1-15, 16-30 eller >30 rökta pack-år; var frekvensen av icke-respons på TNF blockad 25%, 31%, 40% och 43% inom de respektive grupperna (OR: Ref., 1.3[0.72-2.5], 2.0[1.0-4.0] respektive 2.3[1.0-5.4]). Risken kopplat till rökning kvarstod i en multivariatanalys med justering för kön, ålder, sjukdomsaktivitet, HAQ, annan behandling, anti-CCP, RF och HLA.DR ”shared epitope” (SE). Vi såg ingen oberoende effekt av de andra parametrarna; RF, anti-CCP, SE och ålder, medan vi fann en bättre terapieffekt hos män jämfört med kvinnor, en effekt som också har beskrivits tidigare.

Sammanfattning

Vår slutsats från denna populationsbaserade studie på RA-patienter i rutinsjukvård är att rökare i högre grad riskerar att inte svara på methotrexat eller TNF blockad.