ESBL bärarskap i faeces hos patienter med diarréer efter utlandsvistelse
Johan Tham Infektionskliniken, Universitetssjukhuset MAS
Eva Melander Klinisk mikrobiologi, Universitetssjukhuset MAS
Mats Walder Läkare Klinisk mikrobiologi, Universitetssjukhuset MAS, Malmö
Ahl Jonas Infektionskliniken, Universitetssjukhuset MAS, Malmö
Inga Odenholt Infektionskliniken, Universitetssjukhuset MAS
Bakgrund
Gramnegativa tarmbakterier (E. coli m.fl) som producerar enzymet Extended Spectrum BetaLakatamas (ESBL) har de senaste åren blivit alltmer vanliga i Sverige och utgör ett hot mot sjukvården. Miljöer med hög antibiotikaanvändning utgör en risk för selektion av ESBL. Särskilt selekterande är cefalosporiner och kinoloner. Andra riskfaktorer är sjukhemsvistelse, långvarig sjukhusvistelse, intensivvård, dåligt nutritionsstatus, katetrar, svår bakomliggande sjukdom och nyligen genomgången kirurgi. Antibiotikaförskrivningen i Sverige är låg med internationella mått mätt. I t.e.x Sydeuropa, Asien och Sydmerika är användningen av antibiotika generellt sett högre än i Sverige och användningen av kinoloner är betydligt vanligare. I dessa områden är förekomsten av enterobacteriaceae med ESBL betydligt högre. Totala antalet turistresor har i världen ökat sista två åren från 800 till 900 miljoner resor. Ex. har svenskar som besökt Egypten fördubblats från ca: 50 000 till ca: 100 000 under 2003 till 2007 och resorna till Thailand har under samma år ökat från 209 000 till 370 000.
Metod
I denna studie har patienter med utlandsförvärvade diarréer som lämnat avföringsprover för Shigella/Salmonella/Campylobakter också för förekomst av ESBL i avföringen. Provet odlades ut på odlingsmedium (Biomerieux) som selekterar fram Enterobacteriaceae med ESBL-produktion. Artdiagnos genomfördes med en s.k. 32-platta (olika färgomslag för olika gramnegativa bakterier) och vid behov andra biokemiska snabbtester. Verifiering av ESBL produktion gjordes med hjälp av synergitest med cefotaxim respektive ceftazidim och amoxillin-clavulansyra.
Resultat
239 avföringsprover från olika resenärer inkluderades. Av dessa var 58 positiva för ESBL förekomst (24,3 %). Hos resenärer som hade vistats i Indien var 11 av 14 ESBL positiva (78,6 %), 19 av 38 i Egypten (50 %) och i Thailand 8 av 38 (21,0 %). Av resenärer som hade varit i Spanien var det bara 1 av 25 (4,0 %) som var positiva för ESBL förekomst och övriga Europa (exklusive Sverige) var det 1 av 42 (2,4 %) som var ESBL-positiv.
Sammanfattning
Resultaten talar för att utlandsvistelse utanför Europa medför en ökad risk att förvärva ESBL-producerande tarmbakterier. Hos patienter som söker med urosepsis och som nyligen varit utomlands bör den empiriska terapin vara verksam mot ESBL-producerande bakterier.