Kan man påverka biverkningsrapportering genom e-postutskick?

Marie-Louise Johansson Leg. sjuksköterska Sektionen för klinisk farmakologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska

Gertrud Brunlöf Leg. sjuksköterska Sektionen för klinisk farmakologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska

Christina Edward Apotekare Läkemedelsenheten Västra Götaland

Susanna Maria Wallerstedt Sektionen för klinisk farmakologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska

Bakgrund

Spontanrapportering av läkemedelsbiverkningar är ett sätt att öka kunskapen om risker med läkemedel i klinisk praxis. Underrapportering är en nackdel med detta system och metoder för att förbättra rapporteringen behöver utvärderas. Syftet med denna studie var att utvärdera om upprepade utskick av e-post med tillhörande information om biverkningar kan påverka (i) biverkningsrapporteringen och (ii) kvaliteten på biverkningsrapporterna.

Metod

Alla verksamhetschefer (totalt 117 st) i primärvården i Västra Götaland randomiserades (1:1) till en interventionsgrupp eller en kontrollgrupp. Interventionen bestod i upprepade e-postutskick under 2007. E-postutskicken följde ett etablerat system med information om läkemedelsnyheter och inkluderade en sida med (i) överskriften ”Varje biverkningsrapport är viktig”, (ii) ett aktuellt biverkningsfall och (iii) instruktioner om hur man rapporterar. E-postutskicken distribuerades tre gånger under 2007 (januari, maj och september). Varje utskick innehöll ett nytt aktuellt biverkningsfall. Antalet rapporter från varje vårdcentral under ledning av samma verksamhetschef registrerades, likaså kvaliteten på rapporten. Kvaliteten definierades som hög om biverkningen obestridligen skulle rapporteras enligt gällande föreskrifter, d.v.s. var (i) allvarlig, (ii) oväntad eller (iii) var förknippad med användningen av nya läkemedel och inte var listad som vanlig biverkning i FASS. Alla andra rapporter räknades som av låg kvalitet.

Resultat

Antal biverkningsrapporter ökade från 89 under 2006 till 111 under 2007 (P=0,037). Ingen skillnad i antal rapporter mellan interventionsvårdcentralerna (n=56) och kontrollvårdcentralerna (n=55) kunde noteras. Andelen rapporter av hög kvalitet före och efter interventionen var 36 och 48% (interventionsvårdcentraler, P=0,11), respektive 40 och 36% (kontrollvårdcentraler; P=0,55).

Sammanfattning

Ingen tydlig effekt på biverkningsrapportering av upprepad biverkningsinformation via e-post kunde påvisas.