Behandling med fallriskökande respektive frakturförebyggande läkemedel hos äldre höftfrakturpatienter
Christina Sjöberg Verksamhetsområde Geriatrik, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal
Lina Bladh leg apotekare Klinisk farmakologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Lars Klintberg Verksamhetsområde Medicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal
Dan Mellström Professor Geriatrik, Göteborgs universitet
Claes Ohlsson Professor Institutionen för invärtesmedicin, Avd för klinisk farmakologi, Sahlgrenska Akademin
Susanna Maria Wallerstedt Sektionen för klinisk farmakologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska
Bakgrund
Höftfraktur är en allvarlig diagnos med hög dödlighet. Läkemedel kan både ha negativa och positiva effekter vad gäller frakturincidens, t ex öka risken för fall respektive förebygga fraktur. Syftet med denna studie var att analysera läkemedelsbehandlingen hos höftfrakturpatienter avseende fallriskökande och frakturförebyggande läkemedel.
Metod
Totalt 100 höftfrakturpatienter >65 år rekryterades konsekutivt på Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal. Läkemedelsbehandlingen analyserades vid inläggning och utskrivning med avseende på fallriskökande respektive frakturförebyggande läkemedel samt avseende följsamhet till Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation för osteoporos.
Resultat
Av de 100 inkluderade patienterna var 73 kvinnor och medelåldern var 84 ± 7 år. Sammanlagt 43 patienter hade haft en fraktur tidigare, 81 patienter hade minst en annan stark riskfaktor för fraktur och av resterande 13 patienter hade 3 patienter minst 2 svaga riskfaktorer. Under vårdtiden avled 4 patienter. Av resterande 96 patienter behandlades vid inläggningen 89(93%) med fallriskökande läkemedel: 64(67%) med psykofarmaka, t ex sedativa, 59(61%) med kardiovaskulära läkemedel, t ex diuretika, och 20(21%) med opioider. Vid utskrivningen hade samtliga patienter fallriskökande läkemedel. Antalet patienter med psykofarmaka respektive kardiovaskulära läkemedel var oförändrat, medan antalet patienter med opioider ökat till 84(88%). För opioiderna fanns en utsättningsplan för 70(73%) av patienterna. I genomsnitt använde patienterna 3,2 fallriskökande läkemedel vid inkomsten och 4,3 vid utskrivningen. Vid inläggningen behandlades 17 patienter(18%) med frakturförebyggande läkemedel: 17 med kalk och vitamin D, 4 med bisfosfonat och 1 med selektiv östrogenreceptormodulerare (SERM). Vid utskrivningen hade 32(33%) frakturförebyggande behandling: 31 med kalk och vitamin D, 4 med bisfosfonat och 1 med SERM. Tio patienter hade före inläggningen genomgått bentäthetsmätning. Av dessa hade 7 patienter behandling enligt Läkemedelsverkets rekommendation. Vid utskrivningen remitterades 5 patienter till bentäthetsmätning.
Sammanfattning
Denna studie visar att behandling med fallriskökande läkemedel var omfattande vid inläggningen och ökade under vårdtiden. Behandlingen med frakturförebyggande läkemedel ökade under vårdtiden avseende kalk och vitamin D, men var oförändrad för övriga benspecifika läkemedel. Behandlingen av höftfrakturpatienter med såväl fallriskökande som frakturförebyggande läkemedel kan förbättras.